Reseblogg Skottland

Skottland reseblogg – ett resekåseri från 1987. Inspirerande bilder och reseberättelse i kåserande form. Skottland – De gröna kullarnas och mystikens land… Besök och bli inspirerad

Never give your reasons, for your judgement
will probably be right, but your reasons
almost certainly will be wrong./Lord Mansfield

The North Coast 500

Funderar Du på en biltur i Skottland? Låt då varken vänstertrafik eller det sägenomspunna dåliga vädret bli ett hinder för att fortsätta i dessa tankebanor. Att resa runt i Skottland i behagfullt tempo ute på milsvida vidder är en lisa för själen och en skönhetsupplevelse för ögonen. Endast fåren är medtrafikanter!
Vi körde det som idag kallas The North Coast 500 (NC500), det begreppet var inte ens etablerat då.
North Coast 500 är idag en 516 mil lång naturskön väg runt Skottlands nordkust, som börjar och slutar vid Inverness Castle. Rutten är också känd som NC500 och lanserades 2015, och länkar samman många funktioner i norra höglandet i Skottland i en turväg.
Idag finsn det en mängd webbsajter som beskriver denna rutt liksom Youtube filmer. Då fick man använda papperskartor och guideböcker och själva skapa sin rutt – men vi lyckades mycket bra, tycker vi själva.

Medsols

Vi valde att förlägga vår resrutt medsols, dvs att bege oss rakt västerut från Newcastle, utmed Hadrians Wall, som sträcker sig över hela norra England och som utgjorde en viktig gräns mellan romarriket och kelternas område århundradena f .Kr. Den engelsk- skotska gränsen passeras ofta i den lilla byn Gretna Green, dit engelska par enligt gammal tradition begett sig för att kunna ingå äktenskap utan förmyndares samtycke, vilket krävdes enligt engelsk äktenskapslag. Den smedja där vigslarna ägde rum stängdes 1940, men står fortfarande kvar och är idag ett populärt turistmål.

Sydpunkten

Ha inte för bråttom upp mot nordligare delar utan avsätt tid till att följa sydkusten ut mot Skottlands sydligaste punkt, Mull of Galloway. Färden går på slingrande småvägar ute på ett vidsträckt hedlandskap med fullt av fridfullt betande kor. I de djupa ravinerna är ljudet från fågellivet öronbedövande. Den lilla byn Port Logan ligger vid havet på västsidan av udden. Ett fåtal hus kantar den korta bygatan alldeles intill en fin strand. Här känns det som om husfriden störs hur tyst man än försöker vara.

Stad i förvandling

På vår resa norrut ägnade vi en halvdag åt att utforska det nya Glasgow. Det gick faktiskt lekande lätt att köra in genom storstadens hetsiga vänstertrafik. 1990 års europeiska kulturhuvudstad visade upp sin finaste fasad med välputsade gågator och nybyggda fashionabla köpcentra. St. Enoch Square, som skall bli Europas största inglasade inomhuscentrum, genomljöds fortfarande av dånande hammarslag. Bakom kulisserna höll man på att färdigställa butiksinredningarna. På Buchanan Street ligger Princes Square, Glasgows lyxigaste shoppingcenter med ett 70-tal lyxiga butiker, grupperade i fyra våningsplan kring en öppen mittsektion.

The Trossachs

Efter ett flertal timmar i stadsluft längtade vi åter ut till naturen. Vi fann snart vårt lystmäte några mil norrut vid Loch Lomond. Vanligen beses denna loch från den lättåtkomliga västra stranden, men vi angrep projektet öster ifrån, via småvägar ute i rena ödemarken med fantastiska naturscenariska upplevelser. Trossachs är ett naturområde med många små sjöar och höga berg.
Via vägen till Inversnaid besåg vi denna storslagna skotska natur inte bara en gång, utan två, eftersom det visade sig att vi hamnat i en återvändsgränd kartan till trots. Man kan också ta en liten tur med ångbåten ”Sir Walter Scott” på den närbelägna Loch Katrine och njuta av naturen från sjövägen .

Ädelt vatten

På vår fortsatta upptäcksfärd bortom turiststråken valde vi vägen förbi Callender, Pass of Leny och utmed Loch Earn till Crieff. Överallt finns det gott om möjligheter att ta sig ett dopp i någon av de många sjöarnas friska vatten men vattnet från Loch Earn kan också användas för ädlare syften än att svalka trött turists lekamen. Strax utanför Crieff ligger nämligen Skottlands äldsta destilleri, Glenturret, med anor från 1775. Även om man har tänkt sig att besöka fler destillerier för whiskyframställning i Speydalen, vill vi varmt rekommendera ett besök på Glenturret. Den lilla anläggningen är mycket välskött och känslan av gamla tiders framställningsmetoder finns kvar. På många andra destillerier har stordriften tagit över och därmed har den genuina atmosfären försvunnit. Besöks- och provsmakningstillfällen finns på de flesta anläggningarna. Som bilförare kan man ibland få med sig en liten provsmakningsflaska för bättre lämpade tillfällen.

Kattuppskattning

Utmed den underbart vackra södra vägen vid Loch Tay, tog vi oss en paus i Ardeonaig. På det mysiga lilla hotellet välkomnades vi av hotellkatterna syskonen Trevor och Alice, som visade oss en förtjusande uppmärksamhet. När vi skulle avsmaka husets kaffe blev kattuppskattningen nästan ohanterbar. Alice luktade och smakade ohejdat på mjölken, som vi ”spillt” ut på en tallrik. Den försynta Trevor med sin extra tå uppskattade kliandet under hakan mer och fann sig väl tillrätta i våra knän

Slingervägs safari
Eftersom vårt motto på bilsemestrar är att undvika stora vägar och turiststråk blir antalet mil ganska många men upplevelserna och minnena desto fler. Vår väg upp mot Fort William kan därför inte betecknas som den kortaste, men ack så sevärd!

Först tog vi oss ut till kusten till Oban och därefter norrut upp till Onich för att ta färjan över till Clovulin och ut mot yttersta havsbandet. Pittoreska vyer med små fiskebåtar möter en överallt utmed den skotska kusten. Har man också tur med strålande solnedgångar i över en veckas tid är Iyckan fullständig.

Höjdpunkt

Som ett av resmålen Skottland runt, stod en rundtur på ön Skye högt i kurs.

Sannerligen infriades resebroschyrernas förföriska berättelser och bilder om denna sagoö. Skye nås lättast med färjan som går från Kyle of Lochalsh och man är över på 5 minuter. Höga berg och djupa dalar gör att antalet vägar givetvis är begränsade. Vi valde att ta den lilla vägen som går rakt norrut från Portree och snart uppenbarade sig underliga bergsformationer. Trottentish Peninsula med Old man of Storr ser ut som en rest från Rocky Mountains med sina vassa spjutspetsar och är mycket sevärt.

Naturupplevelserna

Naturupplevelserna blev många ute på denna enastående vackra ö. Givetvis bidrog ett underbart väder till att Skye visade sig från sin allra bästa sida. Norr om Staffin kan man även krydda naturupplevelserna med litet extra spänning genom att besöka magnifika Kilt Rock, en hög klippa som störtar lodrätt ned i det skummande havet. Ett välplacerat staket förhindrar eventuella felsteg.

Precis efter ”rundningen” av nordkusten hittade vi ett otroligt tjusigt beläget litet hotell, mitt ute i ödemarken intill havet och med klippor i solnedgångsvänlig vinkel. I det lilla rummet uppe under takåsen avnjöt vi tillsammans med te och skorpa naturens stora skådespel på första parkett.

”The North”
Från Lochalsh tog vi av vid vägskylten med den uttömmande upplysningen ”The North” och snart var vi åter ute på single track roads. En höjdpunkt i alla bemärkelser är den 6 mil långa turen över den fjärilsformade Applecrossudden. En spännande färd på hisnande höjd på osedvanligt slingrande och smala vägar utan skyddsräcken. De flesta vägar i norra och nordvästra Skottland är s.k. single track roads, alltså enfiliga med mer eller mindre frekventa fickor för möten. Trots den låga trafikintensiteten och den relativt låga hastigheten är ”trafiken” stundtals farlig. Alla kör som om de vore ensamma ute på vägarna. Detta är förvisso nästan sant, men då och då möter man någon. Körs det då för fort eller ouppmärksamt kan det bli riktigt dramatiskt…

Kargt och ödsligt

Nytankade tog vi oss an den allra nordvästligaste delen av Skottland. Den lilla fiskebyn Ullapool fungerar som sista utpost av mänsklig civilisation. Härifrån går också färjetrafiken till Yttre Hebriderna. Kustfärden norrut går inledningsvis genom naturreservatet Inverpolly med ett landskap som saknar motstycke. Man slingrar sig fram upp och ned utmed småsjöar, höga berg och med havet i horisonten. Den absolut vackraste och mest orörda naturen i Skottland finns här uppe i nordvästra Skottland. Vägvalet är enkelt, det finns i stort sett bara en framkomlig ”huvudväg” över ödsligheten. Enormt fina sandstränder inbjuder till bad. Du får bada garanterat ostört! Övernattningsmöjligheterna är naturligtvis begränsade i denna glest befolkade landsdel. Men inte ens här hade vi några större bekymmer att finna nattkvarter, trots att vi under resans gång blivit ganska kräsna på gemytlighet och pittoreskhet. Det utbredda systemet med Bed&Breakfast är suveränt! För en hyfsad penning får man nattkvarter och frukost samt ofta en trevlig pratstund med värdinnan (som det oftast är).

Nordkusten

I Durness kan man göra ett besök i Smoo Cave, grottformationer med ”inbyggt” vattenfall. Vikingarna lär ha varit här och härjat och då kallat dessa grottor för ”smuga” som senare blivit ”smoo”. Litet kusligt kändes det allt att smyga omkring här! Andra underliga grottformationer kan man också hitta ute vid Straty’s point. Men för att komma ända ut på udden måste man be om lov hos den gamla fyrvaktmästaren.

Orkneyöarna

Färjan från Scrabster för en på ett par timmar ut till Stromness på Orkneyöarna. Man passerar bl.a. stenformationen Old Man of Hoy, som sticker upp som en ofantlig pelare ur havet. Klipporna runt om är rödfärgade, lodräta och mycket höga. I Scapa Flow- bukten kan man se en annorlunda turistattraktion för här ligger sönderrostade jätterester av den tyska flottans fartyg. Tyskarna tvingades föra hit ca 70 fartyg ur sin flotta efter första världskrigets slut och för att dessa fartyg inte skulle falla i fiendehänder sänkte den tyska besättningen sina egna skepp här 1919. Scapa Flow var på grund av sitt strategiska läge vid Atlanten och Nordsjön en av Storbritanniens viktigaste flottbaser under båda världskrigen .

Det nordiska inslaget på Orkneyöarna är stort. Att förfädernas turer dragits förbi även här märks i många ortsnamn och gatunamn. I Skara Brae, norr om Stromness, kan man också höra historiens vingslag. Här har man funnit den bäst bevarade stenåldersbyn i norra Europa. Man fann byn 1850, då en osedvanligt hård storm frilade delar av området. Efter fortsatta utgrävningar och rekonstruktioner kan man idag gå runt på de små kullarna och titta ner i dessa mångtusenåriga boningar.

Nordpunkten

Åter tillbaka till ”fastlandet” för att göra ett besök på Skottlands nordpunkt, som har blivit två; den egentliga nordpunkten ute på Dunnet Head och den mer turistiska John O’Groats, där man vänligen upplyses om att man står framför ”det sista huset i Skottland”. John O Croats – Last House in Scotland

Här slutar vi vår ödemarksresa utmed västra Skottland, från söder till norr för att återgå till civilisationen utmed östkusten.
Hoppas du gillade vår reseblogg Skottland. Besök gärna våra andra reseskildringar också.
Tex denna Reseskildring Isle of Skye, Highlands och
Reseskildring Edinburgh Military Tattoo

Karta över touren

Hoppas du haft lite glädje och nytta av vår reseblogg Skottland

Besök gärna vår reseblogg från 2023 när vi besökte En rundtur på Isle of Skye (intern)

ANNONS

Nedanstående är annonser i samarbete med GetYourGuide där jag erhåller en liten provision när någon bokar en aktivitet via denna annons. Mer information finns här Disclaimer.